Att odla miljövänligt

I en miljödiplomerad koloniförening begränsas spridningen av miljöskadliga ämnen, och ändliga resurser används mycket sparsamt. Att värna om den biologiska mångfalden och låta kretsloppstanken vara vägledande i trädgården är en vinnande strategi för både kolonist och förening. På detta sätt tar vi ansvar för kommande generationer av odlare.

KOMPOSTERING, JORDFÖRBÄTTRING OCH GÖDSEL

En bra jord är en förutsättning för att lyckas med odlingen. Att ta tillvara på ”oönskat” växtmaterial som trädgården producerar är en bra början för våra kolonister. Här har komposten en mycket viktig roll att spela, genom att bland annat hjälpa jorden att ta upp och hålla näring, vatten och syre.

I en kompost gynnas det viktiga mikrolivet, och när komposten används som jordförbättringsmedel i odlingen stärks plantornas hälsa. Med andra ord kan växtrester, gräs och flisade grenar bli fin, mullrik jord istället för avfall att transportera bort från området. Med ytkompostering, direktkompostering, nedgrävning, fermentering och kompostbehållare börjar det viktiga kretsloppet! Se mer längst ned på sidan.

I den levande jorden pågår mycket aktivitet. Bakterier och svampar arbetar sida vid sida med maskar och insekter. Tillsammans omvandlar de organiskt material till näring som trädgårdens växter kan ta upp via sina rötter. I bästa fall matas jorden med såväl trädgårdskompost som med mer näringsrikt material som:

stallgödsel (från häst, ko, får eller höns)
biokol, ben- och blodmjöl, alger, tång, vedaska
gödselvatten baserat på näringsrika växter (främst nässlor, vallört, åkerfräken)
”guldvatten” av utspädd urin (1 del urin, 10 delar vatten)
gröngödsling.

Konstgödning hör inte hemma i en trädgård som vill gynna mikrolivet och bygga upp mullhalten i jorden, till förmån för både växter och djur. Till konstgödningens nackdelar hör att den utarmar jorden på viktiga mineraler, eftersom den bara tillför en del av de näringsämnen som växter behöver. Framställningen av konstgödning är dessutom mycket energikrävande.

VÄXTSKYDD OCH BIOLOGISK MÅNGFALD

Det finns flera sätt för odlaren att tänka och arbeta förebyggande. Trots en god jord att frodas i och tillgång till gödsel och vatten, kan odlingen drabbas av växtsjukdomar och insektsangrepp. Kemiska bekämpningsmedel är inte svaret på dessa bekymmer – i en miljödiplomerad förening används endast växtskyddsmedel som tillåts i ekologisk yrkesodling. Förebyggande åtgärder som skyddar växterna innebär främst följande metoder:

Kompost i odlingen, som stimulerar tillväxt av mikroorganismer, vilket försvårar livet för skadliga svampar.
Marktäckning i form av fiberduk eller insektsnät, som minskar mängden insektskador och nematodangrepp på plantorna.
Växelbruk tillämpas, genom att inte odla samma (ettåriga) gröda på en och samma plats år efter år, då detta förvärrar angrepp av sjukdomar och insekter som kan övervintra i jorden.
Att välja härdiga och motståndskraftiga sorter.

Alla insekter är förstås inte av ondo – en frisk trädgård är snarare full av liv! I en rikt varierad trädgård finns det mat, vatten och boplats för djur och insekter – hela säsongen. En mångfald av träd och buskar ger både skydd och mat, i form av frukter, bär, frön och nötter, medan trädgårdsblommor bidrar med pollen och nektar. Inhemska, äldre växtsorter är mer anpassade till våra förhållanden och har en naturlig plats att fylla.

Såväl pollinering som skadedjursbekämpning kan vi tacka nyttodjuren för. Många av dem bidrar till en mer motståndskraftig odling, genom att äta skadegörare som angriper trädgårdens växter. Exempel på nyttodjur är blomfluga, nyckelpiga, tvestjärt och stinkslända, som alla äter löss. Även getingar, jordlöpare och näbbstinkfly äter oönskade småkryp.

Så här kan du öka den biologiska mångfalden i din trädgård:

Skapa skydd och boplatser, med buskar och träd, död ved, stenpartier och holkar.
Ordna mat och vatten, med pollen- och nektarrika blommor, blommande träd och buskar, äng, sparade fröställningar över vintern och fågelbad.
Lämna rishögar och ha kompost.
Undvik bensindrivna maskiner, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och stora hårdgjorda ytor.

BEVATTNING, VATTEN OCH AVLOPP

Med ett varmare och torrare klimat ändras förutsättningarna drastiskt på kolonin. Regnvattnet bör värderas som den ändliga resurs det är. Att ta tillvara på regnvattnet och samla det i tunnor och kärl är ett bra sätt att minska förbrukningen av kranvatten. Bevattningen ska vara effektiv och riktad, med punktbevattning, droppslang och vattenkanna, snarare än med vattenspridare.

Täckodling och marktäckning får fukten att dröja kvar i marken istället för att snabbt avdunsta. Riktad bevattning missgynnar även sniglar och svampsjukdomar, som istället trivs i den fuktiga miljö som till exempel en vattenspridare skapar. Gräsmattor bör inte bevattnas, dess djupa rotsystem gör att den återhämtar sig efter en torkperiod.

Vatten från disk och tvätt, så kallat gråvatten, bör återgå till odlingen. Detta är brukligt då det i en miljödiplomerad förening endast får användas hushållskemikalier med låg miljöpåverkan. Enligt kriterierna för Miljödiplomering bör föreningen ha regler för tidsbegränsad bevattning och en strategi för hållbara avloppslösningar.

MER OM KOMPOST

Idag har cirka hälften av våra kolonister trädgårdstunna där komposteringen sker centralt, och vi vill öka andelen som komposterar helt eller delvis på sin egna lott. Att kunna tillvarata växtmaterial från trädgården är bra, men hur ska man då göra rent praktiskt? Det enklaste är att ha en så kallad “mög-hög” där du slänger årets bortrensade eller beskurna växtdelar i en hög, och låter den ligga – det är av denna hög du kommer starta din kompost. Detta är den aktiva högen, nästa år kommer den få förmultna i lugn och ro.

Ha två eller flera högar eller fack bredvid varandra. En aktiv som fylls på efter hand (mög-högen). Och en där komposten multnar i lugn och ro.
Välj ett halvskuggigt läge, helst i lä så att komposten inte torkar. Genom markkontakt kan maskar och mikrober vandra upp samtidigt som komposten dräneras på överskottsvatten, vill du lägga plattor under kan du göra det, mikrolivet hittar ändå igenom.
Bottna med kvistar och grövre grenar så att luft kommer till (flisa gärna).
Varva med växtrester, barr och någon skopa jord då och då – det tillför mikroliv.
Rotogräs som tistlar och kvickrot läggs i mitten där temperaturen är högst. Annars är ett tips att de först får ligga och torka ut helt innan de slängs i komposten. Lägg aldrig delar från invasiva växter i komposten.
Vattna om det blir torrt, vanligast på våren och under högsommaren, det kan behövas som solen ligger på eller om det blåst mycket.
Ha gärna en hink med strössel som jord och barr intill, för att slänga över i rikligt lager om flugor surrar.
Det tar mellan ett halvt till två år att förvandla växtrester till mylla beroende på metod, väder och innehåll. I den isolerad kökskompsoten går det snabbast. Myllan använder du som livgivande trössel i hela trädgården och i krukor.
Släng inte i: köksavfall, det kan locka möss och gnagare, och kan dessutom vara för salt för att det ska bli bra i en kompost.
Släng inte i: aska (för högt pH och kan anrika bland annat kadmium), kattsand, fröogräs, sjuka växter (exempelvis blad från krusbladssjuka växter), citrusskal (ofta svampbehandlade vilket förstör mikrolivet) och damm från dammsugarpåsen.

Gynna det viktiga mikrolivet, använd kompost som jordförbättringsmedel i odlingen. Naturskyddsföreningen har tagit fram en ritning på en praktisk och enkel-att-bygga kompost med igelkotts-ingång vilket kan passa bra på vårt koloniområde då här finns många igelkottar:

kompost-med-igelkottsingang Download